Jonas Söderström

Haha, Jag har cyklat ungefär 6 mil idag! Grundtanken var att jag skulle se bokskogen utanför oxie som henrik pratade om. Det blev lite längre än planerat (min specialité).
Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig dit, bara på ett ungefär. Så jag satt mig på cykeln och trampade iväg och följde hjärtat. Det är ett bra hjärta jag har.
Till bunkeflo och sedan vidare mot oxie började jag med. Väldigt fint! Jag gillar skåne! Så mycket fint landskap och fina gårdar och hus. Till skillnad från gotland (som förvisso är minst lika fint men på ett annat sätt, platt landskap och stora pampiga gotlandshus i sten) Är landskap här så böljande vackert och de flesta husen är små och idylliska, som hämtade ur en saga.
Jag cyklade genom Oxie och sedan osäker på vägen råkade jag cykla till Svedala. Där misstänkte jag att jag missat den där skogen, men jag cyklade tappert vidare mot Bara. Vägen mellan Svedala och Bara är för övrigt starkt att rekommedera - mycket vacker. Där hittade jag en bokskog! Otroligt vacker. Det är en helt magisk miljö. Marken är så sott som fri från undervegetation och trädkronorna är täta och höga! Så jag tänkte här vill jag gå! Och utan någon stig att gå på tog jag väska och cykel och traskade in i skogen. Fantastiskt! Fantasin sprudlade! Jag intog lite medhavd fika och begrundade naturen helt avskild från omvärlden. Det är märkligt det där att mötet med naturen blir så speciellt, egentligen borde det ju vara helt naturligt och självklart... Men fint var det. Och jag traskade vidare. Så småningom tog bokskogen slut och övergick i nån sorts granskog. Av och till ganska knepig. nedfallna träd, bäckar och vattenmassor. och ormbunkesnår. Ha då i åtanke att jag fortfarande traskade runt med cykeln när jag mötte dessa utmaningar...
Bäst jag traskade fram där märkte jag något som närmade sig. Det måste ha varit ett rådjur, men det var väldigt stort! Det kom hoppande rakt mot mig. Jag stannade till och bara 10-15 meter från mig märkte han mig och stannade till. Rådjuret stirrade på mig och jag stirrade på honom. Tiden stod still och vi stirrade på varann. sen råkade jag röra mig lite, han blev rädd och hoppade iväg, lika tyst som han kom. Magiskt...
Till slut lyckades jag i alla fall ta mig ur skogen och cyklade vidare mot Bara. Och där tror jag ta mig tusan jag hittade den riktiga bokskogen! Något av ett antiklimax måste jag påstå. Typisk turistattraktion. sjukt tråkigt och förstört av männsikor. Men det var väl fint ändå.
Sedan vidare mot bara och så småningom Malmö och Limhamn! Fantastisk dag!

Jag skulle vilja uttrycka min besvikelse över molnen och månen. Jo, det skulle ju tydligen ha varit nån sorts månförmörkelse av något slag som skulle varit något extra. Så jag begav mig till platsen jag misstänker har bäst utsikt åt sydöst i malmö -Holmakullarna.
Nu ville det ju sig dock så att det var massa moln ivägen. Så någon måne gick inte att se (mycket besviken - Men jag misströstar inte! Den 10e December skall det tydligen ske något liknande!) Men utsikten var likväl mycket fin i de flesta väderstreck.
Jag hade tagit med mig fika och grej så jag bestämde mig för att sitta kvar på den högsta backen och begrunda världen och livet.
Det blev en fin kväll och jag har lagt till ytterligare en sak på måste-göra-listan (som tyvärr inte är så lång).
En dag skall jag sitta på toppen av ett riktigt berg. Ett riktigt, högt, berg och beundra utsikten och begrunda livet.
Måste bara komma på något bra berg med fin utsikt.
Snart bär det av till Gotland också. Det känns bra. och nu skall jag sova för imorgon jobbar jag.

Tjing

Oj, idag har varit en helt fantastisk dag! Inte nog med att vädret äntligen är som det skall så började dagen med fin frukost i trädgården. Fick se hur Henrik nu har det på övervåningen.
Sen bar det av (Med den fixade, fantastiska cykel som nu går precis så fort jag vill) in mot stan. Gatuspel med Fredrik som visade sig bli ännu trevligare än jag hoppades och trodde (och lönsammare). När sen Anna-Karin dök upp och hakade på tog världen ett nytt steg. Ett bra steg.
Alla pengar vi tjänade ihop satsade vi sen på fika på konditori Hollandia - bra ställe, gå dit. Och sedan glass. Bra investering tycker jag.
Därefter bar det av till Carl-Erik för Tackmiddag (För skivan jag spelade några låtar med honom på) och trevligt umgänge. Vilken man! Det var en fin kväll. Vi pratade om världen och framtiden, om musik och livet. Vi kom in på resor. Och tack Carl-Erik, Det är klart jag skall ge mig ut och se världen! vara lite turist. Kulturhistoria och allt. Musik i frankrike och kyrkor i Rom. Ja, klart jag skall ge mig iväg en sväng och se mig omkring! och jag kom på att jag har en väldigt fin farmor.
Sen cyklade jag hem. O, att få cykla hem en sommarkväll! När fåglarna kvittrar, solens sista strålar förgyller världen. Ord av skönhet strömmar till och världen blir åter en vacker plats.

Ja, min dysterhet är som bortblåst. För första gången har jag absolut ingen plan för framtiden och på något vis så börjar det känns det gött. Ett oskrivet blad och jag förväntar mig lite att det skall börja skriva sig själv och så får vi vart historien leder!
Sedan kom jag ihåg en av de bästa saker jag lärde mig på musikhögskolan. På sista dagen i ett av avslutningstalen:
Optimisten säger att nu är det kört, nu är botten är nådd.
Medans Pessimisten säger: Nej, Vänta du bara, än är det långt kvar!
Det, på något vis, gjorde mig glad.

Hej framtiden!

Att skaffa en helgprenumeration på sydsvenskan kan vara en av de bättre sakerna jag gjort! Riktigt bra grej! Man får en uppfattning om vad som händer i världen och massa åsikter. Åsikter är bra, då får man något att prata om. om man törs.
Läste att den ekonomiska krisen pågår fortfarande med bl.a protester i portugal.
Det där har jag funderat över. Hur kan vi hamna i en ekonomisk kris? Ekonomin är ju för tusan inget levande väsen - Den är ett mänskligt påfund. Vi skapade ju pengarna och ekonomin! Hur kan då ekonomin kontrollera människan. Jag kanske inte har alla fakta och rätt kunskap och skit men i mina öron låter det helt absurt. nollställ rubbet, fixa siffror, jag vet inte - det kan ju inte vara omöjligt. vad tusan... I så fall kommer ju människan verkligen bli sitt eget fall.
Sen läste jag också att det blir vanligare med kvinnor som misshandlar sina män. Min första tanke var - Det var på tiden!  Haha, inte för att det är bra, men ... Nåja, jag skäpper den. det blir rörigt i mitt huvud.

Rörigt i mitt huvud är också en bra sammanfattning på den senaste veckan.
Jag bommade Skurup. också. Och där rök reservplanen för hösten. shit. Seko skriver brev och vill ha pengar. räkningar som jag inte förstår. försäkringar och o försäkringar . Jobb. Livet, bla bla. Vädret! Den stora boven - Våren som aldrig nlev på riktigt!
Nåväl, Fredagen blev mycket fin i alla fall.
Jag fick beröm när jag delat ut klart posten på fredagens runda. Att jag faktiskt var snabbare är hon som ordinarie hade rundan. Och då kände jag att jag äntligen var på gång i det jobbet. Det var den första riktiga berömet jag fått där på mycket länge! skönt...
Och så avslutades dagen med fika och musik hos Sven. Sven denne fine man! Han är bra och spelar som en gud gör han också! Det var en bra kväll. En trevlig kväll.
Och idag är det faktiskt fint väder om än lite kalla vindar (jävla vind...). Hurra.

Hurra.

Haha, vad är grejen med alla hål som dykt upp överallt? (Överallt = Limhamn med omkringliggande stadsdelar) Det är som om alla vägarbetare fått vårkänslor - vårkänslor som helt plötsligt slår dom med: "Fan, Jag måste bara göra ett hål i vägen. Nu!" För det är ju faktiskt ett grävt hål i varannantrottoar och linnégatan har dom snart grävt upp helt. Dom flesta hålen ser inte ens ut att ha nått speciellt syfte. Mer som - Kul att göra hål och sätta upp ett staket omkring...
Nåväl, bara dom blir glada. Hålgörarna.
Ikväll ska de dansas och spelas, tänkte jag. Och imorgon ska jag spela med Fredrik. Och Söndagen är till för reflektion och så lite aktivitet som möjligt. Helgens plan som förmodligen blir fin.
Det är skönt att det är helg, För det har varit en hård arbetsvecka. Men vad tusan, jag får ju betalt för det så det är synd att klaga.
Nä, om man skulle ta och spela lite klarinett!

Klick

Men blä vad trött jag är. Trött på allt och trött av allt. Har jobbat hårt de senaste dagarna. Det är bra men slitigt. och i helgen var det sökning till Skurup folkhögskola. Än en gång skulle man ställa sig framför en jury och spela ut: "Titta på mig, se vad bra jaga är!". Och detta trots att den känslan i nuläget är i stort sett obefintlig. Jag fruktar svaret dock misstänker jag redan vad det är... Blää vad trött jag är.
Och inte är jag någon särskilt bra brevbärare heller, trots att jag kämpar. fan.. Får nog ta och dra ner på abitionerna lite...
Jag har sett ljusare tider.
Det är nog förresten precis vad jag behöver. Att Regnet och molnen skall försvinna, vinden skall tunnas ut och försommaren skall visa sig på riktigt. å att få vandra! rensa min själ.

Hade världens filosofistund när jag delade ut post igår. Värsta genusdiskutionen pågick i mitt huvud. Försökte komma ihåg min egen uppfostran hur världen kan ha påverkat. Spelar det egentligen någon roll vad man köper till sin unge? Eller är det egentligen vad barnets förebilder sysslar med som påverkar? Jag är inte så bra på sånna här grejer så jag tänker inte ta upp disskutionen här, men ändå - det var något ovanligt för mig.
Idag var jag för trött för att orka tänka något alls. Mer som - nästa postlåda, bläddra post, lägg i postlåda, gasa, nästa postlåda, etc...
Usch vad trött jag är.
Tillåt mig krypa ner i en håla och hata världen i lugn och ro.
Vad är det jag försöker bevisa? Varför måste man bevisa?

Haha, jäklar vilket inlägg! Jag får ta och ruska upp mig.
Jag gjorde en grym rabarberkräm (Rabarber är ju ett oerhört roande ord) igår kväll. Mycket smaskigt på gröten!
Undra om jag skulle passa på en Arr/Komp-utbildning...
Haha, nä nu får det va nog!

Zick

Men tagga till på livet nu då! För fan! Tagga till och gå och lägg dig och vakna sedan, redo att möta veckan som kommer.
Idag har varit den där lugna sortens dag när man inte har lust att vakna, äter frukost jätte länge, läser tidning, läser bok (sista boken ur guldkompassen serien av Philip Pullman. Bra böcker, läs dom.) sitter och tittar ut genom fönstret på blomblad från något träd som leker att dom är fjärilar, fikar i trädgården och läser tidningen (Massa tidningar i sydsvenskan. har börjat prenumenera på den på helgerna, det var nåt erbjudande 49 spänn för 2 månader. grymt tänkte jag och ansåg att jag borde ta reda på mer om världen).
Sen kom jag på att jag borde baka bröd. Så det gjorde jag. Och fixat med rörbladen. spännande nya grejer jag lärt mig av Gisen. I samma veva där fick jag sökningsnojja.
Jo, jag bommade ju Stockholm... Första reserv till Kungliga musikhögskolan. Men 'nästan' kommer man ingen vart med, så jag ska söka skurup nästa helg. Men med noll förtroende på mig själv och föga musikpepp känns det lite motigt (Av nån anledning, kan ju inte alls förstå varför. hm) Men jag får väl ta mig samman, För Tusan!

Igår däremot! Eller igår kväll ska man väl säga... Då fick jag musikfrälsning så det räckte och blev över! Duo Jonsson-Codroy spelade på Malmöfolk och jävlar vad bra det var!! herrejisses... Lena Jonsson på fiol, fantastiskt inspirerande! Det är häftigt att se och höra henne spela. Hon blir så in i musiken och ser ut att bli så glad av den, fantastiskt. Och Martin Codroy. Min nye durspelsgud! Nä, han är nog en av de bästa durspelare jag hört. faktiskt. Svänger som sjutton när han spelar. Jag skall skaffa ett treradigt durspel med massa basar, och sen skall jag leta reda på honom och krama ur all musik ur honom. Men först måste jag skaffa mig en halv förmögenhet så att jag har råd med allt - Ny, bättre B-klarinett, C-klarinett och det fantastiska 3-radiga durspelet med 18 basar. Beräknad summa: ca 70 000. oh yay...

Ja men visst.
I köket doftar bröden, plånboken stövar och hostar damm, fiolen står över pianot och ser nöjd ut, blommorna slokar, vinden skriker ut sin retsamhet, månen snyftar, stjärnorna gråter och där nånstans sitter även jag och skrattar åt allihop.

Tjeck

Det är ganska kul och intressant det där med förr vs. nu. Jag brukar tycka om att lägga fram argumenten för mig själv när vissa saker dyker upp. Man säger att; Man kunde göra det förr och man levde bra då också, sedan kontrar man med; Fast å andra sidan så lever man ju mycket längre nu...
Man behövde inte dricka så mycket vatten förr. då kunde man ju jobba hela dagen utan att tramsa med vattenpauser.
Fast å andra sidan lever man mycket längre nu...
oerhört underhållande.
Men en sak man inte kan kontra på är hur svaga vi har blivit! Ack och Ve!
Förr kunde vi stå pall mot norrmän, danskar, ryssar och vad tusan som helst som kom över gränsen.
Nu räcker det med att det kommer en liten bacill så sjukskriver sig halva svenska befolkningen, kurerar sig med sprutor och grej och gömmer sig hemma och räds för att röra saker. Annat var det förr...


Och ingen nämner digerdöden. okej?

Regn är ju också något oerhört spännande och vackert. När man är på rätt sida av fönstret vill säga. Är man inte det, t.ex när man delar ut post i lite mer än 3 timmar i stadigt, ihärdigt regn, är det varken spännande eller vackert eller särskilt underhållande heller för den delen. Ni vet, glasögonen fylls av droppar och man undrar vad man ser egentligen. Den perfkt kylda, lagom stora droppen som tillslut hittar vägen ner för ryggen och lämnar ett härligt kallt spår efter sig. och blöt (det heter inte att man blir våt! det är tydligen fel och snuskigt. anm.) blir man in på bara skinnet. förmodligen under skinnet med. och då känner man ju inte direkt något behov av att dricka vatten heller. och det i sin tur kanske innebär att jag får ett kortare liv. typiskt regn...

Jag har dessutom börjat överväga om Katter kanske är världens mest intelligenta och självständiga varelse. näst efter träden då förståss.
återkommer om detta.

Jaus!

Det första han kände när han började kravla sig upp ur sömnens virvlande dimmor var besvikelse. Besvikelse över uppvaknandet. Ja, det hade varit fint att sova lite längre. Han gömde sig för ljuset och dagen en stund men bestämde sig sedan att stiga upp då sömnen tyckte ovillig att omfamna honom igen.
Så, han steg upp. Steg upp tillsammans med en vacker lite huvudvärk som tydde på mycket jobb och lite sömn snarare än något annat.
I köket var det ljust av solen och utanför strålade Våren. Han öppnade fönstret och betraktade henne en stund, luktade på hennes doft och hörde hennes ljud. Hon verkade glad och han bestämde sig för att säga det till henne.
"Du är vacker när du är glad!" Sade han till Våren samtidigt som tanten som bodde i huset rundade husknuten och gick förbi hans fönster. Han fick en märklig blick och undrade om den halvdöva damen hört. Han tyckte sig höra Våren nöjt skratta åt honom och han bestämde sig för att äta frukost istället och låta världen sköta sig själv.

Ding

Jag har kommit på hur det ligger till. Vi är underständig bevakning och kontroll av regeringen! dom har skickat ut olika sorters övervakning för att hålla koll på folket. Jo. Duvor är egentligen maskiner med kameror och mikrofoner. Man hör det när dom flyger iväg, 'chopp chopp chopp chopp'... och dom flyger ju iväg bara för att nån håller på att upptäcka hur det ligger till. Duvorna är dessutom helt idealiska, finns överallt och ingen misstänker något.
Nu är ju dock, till regeringens glädje och frustration, Sveriges befolkning ett väldigt fogligt och vänligt folk som inte ställer till med så mycket uppror och statskupper längre.
Men med tanke på hur det ser ut i världen så...
Jag misstänker också att regeringen länge vetat att det skulle bli sånt rabalder och uppror i världen. Med tanke på alla övervakningskameror dom har satt upp på platser och oplatser de senaste åren har dom vetat det ett tag och vidtagit åtgärder. Jag tror inte heller att vi egentligen är en demokrati. Jag menar, hur kan vi veta att rösterna blir rätt räknade? nej, Regeringen har nog något fuffens för sig... stormaktsplaner igen kanske?
Åh förresten; om jag försvinner inom det närmaste så vet ni att det är regeringen som upptäckt min upptäckt och plockat in mig!
Det här har jag kommit fram till idag.
Eller så har jag bara blivit mer påverkad av hungerspelen än jag trodde. Bra bok för övrigt. läs den. och resten av trilogin.

Idag har jag även kommit på varför måsar skriker så förbannat.
Jo, det är för att dom lider av kraftig höjdskräck.
Helt klart. Dom låter helt skräckslagna, och dom tittar ner vilket man inte skall.
"ooooaaa! Neeeeej, vad höööögt!"
"Ooooaaa! Titta inte neeeeer!"
Jäkla fågel...

Såg dessutom två fasaner idag. fasaner i en stad?? jag trodde inte det var möjligt. är i chocktillstånd.

Detta har leder då till att jag bestämt mig för att detta är fålarnas dag.
skall notera detta i almenackan.

Tja

Nu har kedjan lossnat två gånger. tusan. och båda gångerna i kritiska situationer. Hah, jo det gäller ju att leva spännande, det vet man ju, då lever man längre. Om man kommer levande ut spänningen så att säga. Första gången var på väg hem till Fredrik. I fyrvägsstoppet bara en liten bit hemmifrån. (heter det fyrvägsstopp? ja, fyra vägar som korsas och alla har stopplikt. låter logiskt.) I en korsning som vanligtvis är helt öde men som nu stunden till ära var full av bilar. Där, en bit innan, när jag kommit upp i bra hastighet, då lossnar kedjan. och ingen handbroms har jag. Vad gör man då liksom? Tja, Jag trampade bakåt och viftade med händerna i hopp om att de skulle fatta att något var på tok. Och där for jag genom korsningen i en symfoni av tutande bilar och skräckslagna rop, Från min sida då. Och varjör jag inte svängde eller var mer kreativ? Inte en aning. Ganska fånigt och dumt nu när jag ser tillbaka på det men å andra sidan kände jag mig riktigt levande just då. och levande skall man ju känna sig, det är positivt.
Andra gången var på vägen hem. Jag hade precis kommit upp i bra hastighet och kedjan hoppar igen. Denna gång var det inte bilar utan ett gång små stolpar som skiljer vägen från gångbanan. Där igenom skulle såklart jag. Satte fötterna i backen (så gott det gick; Sadeln sitter lite för högt...) och sicksackade emellan och hoppade på det bästa! Jag överlevde. Livet e fint!!
En annan "kul grej" som hände på vägen till Fredrik var den gamle mannen. Jo, jag cyklade i lugnt mak framåt på gatan (fortfarande i livsextas efter kedjehoppet) och på trottoaren står en gammal man och klipper en häck till en trädgård. när jag kommer trampandes där så halvvänder han sig mot mig och tittar riktigt ingående på mig. När jag nästan cyklat förbi honom hör jag hur han harklar sig ordentligt och skickar iväg en ordentlig loska på väg nästan precis där jag cyklar. Ni vet som dom gör i filmer för att visa sitt förakt och spottar framför någons fötter. Jag är lite osäker på hur jag borde tolka det. Fast det var ju mest ganska kul.

Hm, Jag fick en sådan "Gå ut i skogen för att skrika" -känsla. Det är en märklig känsla. och då menar jag inte ronja rövardotter vårskrik utan mest en få skrika ut där inte hör känsla. Jag kan få den känslan ibland, även om det var länge sen nu. Men jag får den aldrig när jag är hemma och har möjlighet att gå ut i en skog och skrika. Nej bara i städer. Kanske för att staden begränsar ens möjligheter till frihet och göra vad man vill känslor. jag vet inte.

Jag har fortfarande inte sätt några starar heller. Det är ett dåligt tecken. Utan de 7 stararna kan det ju inte bli vår!
fast Starar kanske inte bor i städer? Låter förnuftigt i och för sig...

Nej, nogskrivet!
PlAfF

Har blivit bortskämd med fantastisk musik och trevligt sällskap, kvällen till ära. På det lilla trevliga stället som kallas Glassfabriken. Bandet/Duon heter Jole Mari och Fredrik Ohlsson var förband. Det var grymt.
Om jag spelade klarinett lika bra som Lea (som är med i Jole Mari) spelar saxofon så hade mitt liv varit mycket enklare. För tillfället i alla fall. Och trummis, sångerskan hon spelade med var också sjukt bra. Jättefin sångröst, tyckte jag. Tillsammans tog de fram musiknålen och körde den rakt in i mitt hjärta. Mitt hjärta som redan blivit träffat av Fredrik som har en sångröst av guld och spelar gitarr som en gud. Fy sjutton. Hur har jag kunnat hamna i samma sällskap som sådana proffs?! Vad gör jag i det sällskapet..? En dag skall jag också bli en lika bra musiker som dessa...
Efteråt så gick vi allihop (banden med vänner) till nån pub och hade allmänt trevligt. Jättekul gäng!

I övrigt denna vecka har jag jobbat en hel del. Vilket också varit grymt, men utmattande. Jag har varit supertrött varje kväll. Vilket har varit skönt förvisso.

Nej, nu skall jag bli trött. och sova. Sova lycklig av all fantastisk musik och förundrad över alla fantastiska människor som finns.
PLING!!!!

Idag kom så tillslut en vecka av nervositet och dålig sömn ifatt och jag vaknade inte förräns 11.20 och steg inte upp förräns en timma senare. Det kan i och för sig även haft att göra med att jag somnade sent igår kväll.. njee...
Sen åt jag en stor och ordentlig frukost samtidigt som jag läste fredagens expressen (som jag snodde från tåget när jag åkte hem, i första klass! Värt att noteras...) och lyssnade på Simon & Garfunkel och kände mig söndagsaktigt ledig och även lite vuxen. Den helgaktiga vårkänslan fortsatte jag att blåsa upp när jag sedan tog nästan alla mina krukväxter, gick ut i solen och planterade om rubbet. mmm, jag känner mig nöjd och mina vackra växter är säkert mycket gladare. detta bidrog även till någon sorts vuxenkänsla... hm...

Jag har ju varit i Sveriges huvudstad nu i veckan och sökt till kungl. musikhögskolan. folkmusiklinjen och musiker. Det är för tusan tredje gången och det är en gång för mycket... Dom börjar känna igen mig nu och det känns väl sådär. Undrar vad dom tänker i juryn. "Åh, där är han igen. ja det är ju skönt med en säker återkommande del i det här jobbet". pff. Det gick väl sådär att spela men dom höjde i alla fall på ögonbrynen när jag sjöng och spelade samtidigt. hah. och det räckte tydligen till att gå vidare till det andra provet, som gick något bättre. Halv nöjd med min insatts är jag... fasen...
Men det är i alla fall kul med sökningar på så vis att det blir lite av en återträff med vänner man inte träffar så mycket och sådär. och man lär även känna några nya vänner. härligt. Man blir liksom förda tillsammans av gemensamma intressen och en märklig, krävande, nervös upplevelse.
Nåväl jag har överlevt i alla fall. Även om det har fått till följd att jag börjat fundera över mitt liv. Vad ska jag göra liksom?

Dagen verkar lovande och grannen har skaffat ny bil (såg jag nu). Våren verkar glad så jag tror jag skall gå ut och hälsa på henne!

Szwasch!

Jämtländska tunnbröd! oh yeah! nån timmes stressig slit med att kavla och sätta in i ugnen och fixa, men nu är dom klara. Men med bra musik går allt bra, Amy Macdonald m.fl, skitbra! Nu ska jag bara packa sen är jag så redo för Stockholm som jag nånsin kan bli.
Puh, helt slut...

Idag var i övrigt en lugn dag. har småpysslat och städat undan alla papper och skräp som legat på borden. Jag har inte gått ut något. typisk grå-söndagsstil. men jag hörde att fåglarna kvittrade för fullt ute, trots den grå himlen (hah! Jag hatar 'M', jag vet aldrig hur många det skall va. jösses...)
Till skillnad från igår. Då jäklar hände grejer.
jo jag klippte mig ju. Blir fortfarande glad när jag tänker på hur glad/förtjust frisören blev när jag gav henne fria tyglar med mitt hår.
Sen var det rep med Fredrik. Alltid lika grymt. sjukt tajt. bra låtar. bra gitarrist. Vad mer behöver man, nu ligger världen för våra fötter!
Sen träffade vi bas-martin och bas-Viktor. Det ledde till att martin bjöd hem oss till sig och Olof att spela ett sällskapsspel som dom gjort. Olof! Det var länge sen vi sågs! men han var sig lik, så härlig. det blev en trevlig kväll i roliga människors lag.
Jo, det är kul att få prata av sig. Det har ju tyvärr blivit en hel del tid på egen hand på sistone. Såpass mycket tid att jag så smått börjat prata med mig själv. Vilket kan vara spännande i och för sig, då får man ju reda på vad man tänker och tycker om saker. Och det är inte fy skam!

Hm, jag känner mig lite som en popidol med min nya frisyr. det kanske skall bli nästa projekt? tss, nja, vi får nog se med det.

Undrar hur man skall göra för att etablera sig inom musikerbranchen. Så att man kan livnära sig på det alltså... Det är ju något jag måste ta reda på. får fundera på det.

Har åter kommit på hur klumpig gotländskan kan kännas. Inte särskilt romantiskt
Naj va diu ä vacka'!

pling

Nu jävlar nu har jag klippt mig! och det kanns sjukt gött.
Jag fick världens trevligaste frisör också. Jag tror aldrig jag haft roligare när jag jag klippt mig än jag hade idag. någonsin. Hon frågade vad jag ville göra med det. Och när jag svarade att hon fick fria händer var lyckan total. Enda kravet var kort. Vi pratade om humor, världen, mitt hår och våra pappor och vi hade så jäkla roligt. jag och frisörskan.
"Det är inte bra att tänka för mycket. det vore ju jobbigt om tankarna tog slut. vad gör man då?"
Man skulle kunna gjort en matta av mitt hår som hon klippte av. det var ganska roligt.



Nej, nu ska jag ut och möta våren! Jäklar ja!
PANG!