Jonas Söderström

Det är ganska kul och intressant det där med förr vs. nu. Jag brukar tycka om att lägga fram argumenten för mig själv när vissa saker dyker upp. Man säger att; Man kunde göra det förr och man levde bra då också, sedan kontrar man med; Fast å andra sidan så lever man ju mycket längre nu...
Man behövde inte dricka så mycket vatten förr. då kunde man ju jobba hela dagen utan att tramsa med vattenpauser.
Fast å andra sidan lever man mycket längre nu...
oerhört underhållande.
Men en sak man inte kan kontra på är hur svaga vi har blivit! Ack och Ve!
Förr kunde vi stå pall mot norrmän, danskar, ryssar och vad tusan som helst som kom över gränsen.
Nu räcker det med att det kommer en liten bacill så sjukskriver sig halva svenska befolkningen, kurerar sig med sprutor och grej och gömmer sig hemma och räds för att röra saker. Annat var det förr...


Och ingen nämner digerdöden. okej?

Regn är ju också något oerhört spännande och vackert. När man är på rätt sida av fönstret vill säga. Är man inte det, t.ex när man delar ut post i lite mer än 3 timmar i stadigt, ihärdigt regn, är det varken spännande eller vackert eller särskilt underhållande heller för den delen. Ni vet, glasögonen fylls av droppar och man undrar vad man ser egentligen. Den perfkt kylda, lagom stora droppen som tillslut hittar vägen ner för ryggen och lämnar ett härligt kallt spår efter sig. och blöt (det heter inte att man blir våt! det är tydligen fel och snuskigt. anm.) blir man in på bara skinnet. förmodligen under skinnet med. och då känner man ju inte direkt något behov av att dricka vatten heller. och det i sin tur kanske innebär att jag får ett kortare liv. typiskt regn...

Jag har dessutom börjat överväga om Katter kanske är världens mest intelligenta och självständiga varelse. näst efter träden då förståss.
återkommer om detta.

Jaus!