Jonas Söderström

Oj, idag har varit en helt fantastisk dag! Inte nog med att vädret äntligen är som det skall så började dagen med fin frukost i trädgården. Fick se hur Henrik nu har det på övervåningen.
Sen bar det av (Med den fixade, fantastiska cykel som nu går precis så fort jag vill) in mot stan. Gatuspel med Fredrik som visade sig bli ännu trevligare än jag hoppades och trodde (och lönsammare). När sen Anna-Karin dök upp och hakade på tog världen ett nytt steg. Ett bra steg.
Alla pengar vi tjänade ihop satsade vi sen på fika på konditori Hollandia - bra ställe, gå dit. Och sedan glass. Bra investering tycker jag.
Därefter bar det av till Carl-Erik för Tackmiddag (För skivan jag spelade några låtar med honom på) och trevligt umgänge. Vilken man! Det var en fin kväll. Vi pratade om världen och framtiden, om musik och livet. Vi kom in på resor. Och tack Carl-Erik, Det är klart jag skall ge mig ut och se världen! vara lite turist. Kulturhistoria och allt. Musik i frankrike och kyrkor i Rom. Ja, klart jag skall ge mig iväg en sväng och se mig omkring! och jag kom på att jag har en väldigt fin farmor.
Sen cyklade jag hem. O, att få cykla hem en sommarkväll! När fåglarna kvittrar, solens sista strålar förgyller världen. Ord av skönhet strömmar till och världen blir åter en vacker plats.

Ja, min dysterhet är som bortblåst. För första gången har jag absolut ingen plan för framtiden och på något vis så börjar det känns det gött. Ett oskrivet blad och jag förväntar mig lite att det skall börja skriva sig själv och så får vi vart historien leder!
Sedan kom jag ihåg en av de bästa saker jag lärde mig på musikhögskolan. På sista dagen i ett av avslutningstalen:
Optimisten säger att nu är det kört, nu är botten är nådd.
Medans Pessimisten säger: Nej, Vänta du bara, än är det långt kvar!
Det, på något vis, gjorde mig glad.

Hej framtiden!