Helgens äventyr!
Haha, Jag har cyklat ungefär 6 mil idag! Grundtanken var att jag skulle se bokskogen utanför oxie som henrik pratade om. Det blev lite längre än planerat (min specialité).
Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig dit, bara på ett ungefär. Så jag satt mig på cykeln och trampade iväg och följde hjärtat. Det är ett bra hjärta jag har.
Till bunkeflo och sedan vidare mot oxie började jag med. Väldigt fint! Jag gillar skåne! Så mycket fint landskap och fina gårdar och hus. Till skillnad från gotland (som förvisso är minst lika fint men på ett annat sätt, platt landskap och stora pampiga gotlandshus i sten) Är landskap här så böljande vackert och de flesta husen är små och idylliska, som hämtade ur en saga.
Jag cyklade genom Oxie och sedan osäker på vägen råkade jag cykla till Svedala. Där misstänkte jag att jag missat den där skogen, men jag cyklade tappert vidare mot Bara. Vägen mellan Svedala och Bara är för övrigt starkt att rekommedera - mycket vacker. Där hittade jag en bokskog! Otroligt vacker. Det är en helt magisk miljö. Marken är så sott som fri från undervegetation och trädkronorna är täta och höga! Så jag tänkte här vill jag gå! Och utan någon stig att gå på tog jag väska och cykel och traskade in i skogen. Fantastiskt! Fantasin sprudlade! Jag intog lite medhavd fika och begrundade naturen helt avskild från omvärlden. Det är märkligt det där att mötet med naturen blir så speciellt, egentligen borde det ju vara helt naturligt och självklart... Men fint var det. Och jag traskade vidare. Så småningom tog bokskogen slut och övergick i nån sorts granskog. Av och till ganska knepig. nedfallna träd, bäckar och vattenmassor. och ormbunkesnår. Ha då i åtanke att jag fortfarande traskade runt med cykeln när jag mötte dessa utmaningar...
Bäst jag traskade fram där märkte jag något som närmade sig. Det måste ha varit ett rådjur, men det var väldigt stort! Det kom hoppande rakt mot mig. Jag stannade till och bara 10-15 meter från mig märkte han mig och stannade till. Rådjuret stirrade på mig och jag stirrade på honom. Tiden stod still och vi stirrade på varann. sen råkade jag röra mig lite, han blev rädd och hoppade iväg, lika tyst som han kom. Magiskt...
Till slut lyckades jag i alla fall ta mig ur skogen och cyklade vidare mot Bara. Och där tror jag ta mig tusan jag hittade den riktiga bokskogen! Något av ett antiklimax måste jag påstå. Typisk turistattraktion. sjukt tråkigt och förstört av männsikor. Men det var väl fint ändå.
Sedan vidare mot bara och så småningom Malmö och Limhamn! Fantastisk dag!
Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig dit, bara på ett ungefär. Så jag satt mig på cykeln och trampade iväg och följde hjärtat. Det är ett bra hjärta jag har.
Till bunkeflo och sedan vidare mot oxie började jag med. Väldigt fint! Jag gillar skåne! Så mycket fint landskap och fina gårdar och hus. Till skillnad från gotland (som förvisso är minst lika fint men på ett annat sätt, platt landskap och stora pampiga gotlandshus i sten) Är landskap här så böljande vackert och de flesta husen är små och idylliska, som hämtade ur en saga.
Jag cyklade genom Oxie och sedan osäker på vägen råkade jag cykla till Svedala. Där misstänkte jag att jag missat den där skogen, men jag cyklade tappert vidare mot Bara. Vägen mellan Svedala och Bara är för övrigt starkt att rekommedera - mycket vacker. Där hittade jag en bokskog! Otroligt vacker. Det är en helt magisk miljö. Marken är så sott som fri från undervegetation och trädkronorna är täta och höga! Så jag tänkte här vill jag gå! Och utan någon stig att gå på tog jag väska och cykel och traskade in i skogen. Fantastiskt! Fantasin sprudlade! Jag intog lite medhavd fika och begrundade naturen helt avskild från omvärlden. Det är märkligt det där att mötet med naturen blir så speciellt, egentligen borde det ju vara helt naturligt och självklart... Men fint var det. Och jag traskade vidare. Så småningom tog bokskogen slut och övergick i nån sorts granskog. Av och till ganska knepig. nedfallna träd, bäckar och vattenmassor. och ormbunkesnår. Ha då i åtanke att jag fortfarande traskade runt med cykeln när jag mötte dessa utmaningar...
Bäst jag traskade fram där märkte jag något som närmade sig. Det måste ha varit ett rådjur, men det var väldigt stort! Det kom hoppande rakt mot mig. Jag stannade till och bara 10-15 meter från mig märkte han mig och stannade till. Rådjuret stirrade på mig och jag stirrade på honom. Tiden stod still och vi stirrade på varann. sen råkade jag röra mig lite, han blev rädd och hoppade iväg, lika tyst som han kom. Magiskt...
Till slut lyckades jag i alla fall ta mig ur skogen och cyklade vidare mot Bara. Och där tror jag ta mig tusan jag hittade den riktiga bokskogen! Något av ett antiklimax måste jag påstå. Typisk turistattraktion. sjukt tråkigt och förstört av männsikor. Men det var väl fint ändå.
Sedan vidare mot bara och så småningom Malmö och Limhamn! Fantastisk dag!
Kommentarer
Trackback
