Jonas Söderström

Jag har kommit på hur det ligger till. Vi är underständig bevakning och kontroll av regeringen! dom har skickat ut olika sorters övervakning för att hålla koll på folket. Jo. Duvor är egentligen maskiner med kameror och mikrofoner. Man hör det när dom flyger iväg, 'chopp chopp chopp chopp'... och dom flyger ju iväg bara för att nån håller på att upptäcka hur det ligger till. Duvorna är dessutom helt idealiska, finns överallt och ingen misstänker något.
Nu är ju dock, till regeringens glädje och frustration, Sveriges befolkning ett väldigt fogligt och vänligt folk som inte ställer till med så mycket uppror och statskupper längre.
Men med tanke på hur det ser ut i världen så...
Jag misstänker också att regeringen länge vetat att det skulle bli sånt rabalder och uppror i världen. Med tanke på alla övervakningskameror dom har satt upp på platser och oplatser de senaste åren har dom vetat det ett tag och vidtagit åtgärder. Jag tror inte heller att vi egentligen är en demokrati. Jag menar, hur kan vi veta att rösterna blir rätt räknade? nej, Regeringen har nog något fuffens för sig... stormaktsplaner igen kanske?
Åh förresten; om jag försvinner inom det närmaste så vet ni att det är regeringen som upptäckt min upptäckt och plockat in mig!
Det här har jag kommit fram till idag.
Eller så har jag bara blivit mer påverkad av hungerspelen än jag trodde. Bra bok för övrigt. läs den. och resten av trilogin.

Idag har jag även kommit på varför måsar skriker så förbannat.
Jo, det är för att dom lider av kraftig höjdskräck.
Helt klart. Dom låter helt skräckslagna, och dom tittar ner vilket man inte skall.
"ooooaaa! Neeeeej, vad höööögt!"
"Ooooaaa! Titta inte neeeeer!"
Jäkla fågel...

Såg dessutom två fasaner idag. fasaner i en stad?? jag trodde inte det var möjligt. är i chocktillstånd.

Detta har leder då till att jag bestämt mig för att detta är fålarnas dag.
skall notera detta i almenackan.

Tja

Nu har kedjan lossnat två gånger. tusan. och båda gångerna i kritiska situationer. Hah, jo det gäller ju att leva spännande, det vet man ju, då lever man längre. Om man kommer levande ut spänningen så att säga. Första gången var på väg hem till Fredrik. I fyrvägsstoppet bara en liten bit hemmifrån. (heter det fyrvägsstopp? ja, fyra vägar som korsas och alla har stopplikt. låter logiskt.) I en korsning som vanligtvis är helt öde men som nu stunden till ära var full av bilar. Där, en bit innan, när jag kommit upp i bra hastighet, då lossnar kedjan. och ingen handbroms har jag. Vad gör man då liksom? Tja, Jag trampade bakåt och viftade med händerna i hopp om att de skulle fatta att något var på tok. Och där for jag genom korsningen i en symfoni av tutande bilar och skräckslagna rop, Från min sida då. Och varjör jag inte svängde eller var mer kreativ? Inte en aning. Ganska fånigt och dumt nu när jag ser tillbaka på det men å andra sidan kände jag mig riktigt levande just då. och levande skall man ju känna sig, det är positivt.
Andra gången var på vägen hem. Jag hade precis kommit upp i bra hastighet och kedjan hoppar igen. Denna gång var det inte bilar utan ett gång små stolpar som skiljer vägen från gångbanan. Där igenom skulle såklart jag. Satte fötterna i backen (så gott det gick; Sadeln sitter lite för högt...) och sicksackade emellan och hoppade på det bästa! Jag överlevde. Livet e fint!!
En annan "kul grej" som hände på vägen till Fredrik var den gamle mannen. Jo, jag cyklade i lugnt mak framåt på gatan (fortfarande i livsextas efter kedjehoppet) och på trottoaren står en gammal man och klipper en häck till en trädgård. när jag kommer trampandes där så halvvänder han sig mot mig och tittar riktigt ingående på mig. När jag nästan cyklat förbi honom hör jag hur han harklar sig ordentligt och skickar iväg en ordentlig loska på väg nästan precis där jag cyklar. Ni vet som dom gör i filmer för att visa sitt förakt och spottar framför någons fötter. Jag är lite osäker på hur jag borde tolka det. Fast det var ju mest ganska kul.

Hm, Jag fick en sådan "Gå ut i skogen för att skrika" -känsla. Det är en märklig känsla. och då menar jag inte ronja rövardotter vårskrik utan mest en få skrika ut där inte hör känsla. Jag kan få den känslan ibland, även om det var länge sen nu. Men jag får den aldrig när jag är hemma och har möjlighet att gå ut i en skog och skrika. Nej bara i städer. Kanske för att staden begränsar ens möjligheter till frihet och göra vad man vill känslor. jag vet inte.

Jag har fortfarande inte sätt några starar heller. Det är ett dåligt tecken. Utan de 7 stararna kan det ju inte bli vår!
fast Starar kanske inte bor i städer? Låter förnuftigt i och för sig...

Nej, nogskrivet!
PlAfF

Har blivit bortskämd med fantastisk musik och trevligt sällskap, kvällen till ära. På det lilla trevliga stället som kallas Glassfabriken. Bandet/Duon heter Jole Mari och Fredrik Ohlsson var förband. Det var grymt.
Om jag spelade klarinett lika bra som Lea (som är med i Jole Mari) spelar saxofon så hade mitt liv varit mycket enklare. För tillfället i alla fall. Och trummis, sångerskan hon spelade med var också sjukt bra. Jättefin sångröst, tyckte jag. Tillsammans tog de fram musiknålen och körde den rakt in i mitt hjärta. Mitt hjärta som redan blivit träffat av Fredrik som har en sångröst av guld och spelar gitarr som en gud. Fy sjutton. Hur har jag kunnat hamna i samma sällskap som sådana proffs?! Vad gör jag i det sällskapet..? En dag skall jag också bli en lika bra musiker som dessa...
Efteråt så gick vi allihop (banden med vänner) till nån pub och hade allmänt trevligt. Jättekul gäng!

I övrigt denna vecka har jag jobbat en hel del. Vilket också varit grymt, men utmattande. Jag har varit supertrött varje kväll. Vilket har varit skönt förvisso.

Nej, nu skall jag bli trött. och sova. Sova lycklig av all fantastisk musik och förundrad över alla fantastiska människor som finns.
PLING!!!!

Idag kom så tillslut en vecka av nervositet och dålig sömn ifatt och jag vaknade inte förräns 11.20 och steg inte upp förräns en timma senare. Det kan i och för sig även haft att göra med att jag somnade sent igår kväll.. njee...
Sen åt jag en stor och ordentlig frukost samtidigt som jag läste fredagens expressen (som jag snodde från tåget när jag åkte hem, i första klass! Värt att noteras...) och lyssnade på Simon & Garfunkel och kände mig söndagsaktigt ledig och även lite vuxen. Den helgaktiga vårkänslan fortsatte jag att blåsa upp när jag sedan tog nästan alla mina krukväxter, gick ut i solen och planterade om rubbet. mmm, jag känner mig nöjd och mina vackra växter är säkert mycket gladare. detta bidrog även till någon sorts vuxenkänsla... hm...

Jag har ju varit i Sveriges huvudstad nu i veckan och sökt till kungl. musikhögskolan. folkmusiklinjen och musiker. Det är för tusan tredje gången och det är en gång för mycket... Dom börjar känna igen mig nu och det känns väl sådär. Undrar vad dom tänker i juryn. "Åh, där är han igen. ja det är ju skönt med en säker återkommande del i det här jobbet". pff. Det gick väl sådär att spela men dom höjde i alla fall på ögonbrynen när jag sjöng och spelade samtidigt. hah. och det räckte tydligen till att gå vidare till det andra provet, som gick något bättre. Halv nöjd med min insatts är jag... fasen...
Men det är i alla fall kul med sökningar på så vis att det blir lite av en återträff med vänner man inte träffar så mycket och sådär. och man lär även känna några nya vänner. härligt. Man blir liksom förda tillsammans av gemensamma intressen och en märklig, krävande, nervös upplevelse.
Nåväl jag har överlevt i alla fall. Även om det har fått till följd att jag börjat fundera över mitt liv. Vad ska jag göra liksom?

Dagen verkar lovande och grannen har skaffat ny bil (såg jag nu). Våren verkar glad så jag tror jag skall gå ut och hälsa på henne!

Szwasch!

Jämtländska tunnbröd! oh yeah! nån timmes stressig slit med att kavla och sätta in i ugnen och fixa, men nu är dom klara. Men med bra musik går allt bra, Amy Macdonald m.fl, skitbra! Nu ska jag bara packa sen är jag så redo för Stockholm som jag nånsin kan bli.
Puh, helt slut...

Idag var i övrigt en lugn dag. har småpysslat och städat undan alla papper och skräp som legat på borden. Jag har inte gått ut något. typisk grå-söndagsstil. men jag hörde att fåglarna kvittrade för fullt ute, trots den grå himlen (hah! Jag hatar 'M', jag vet aldrig hur många det skall va. jösses...)
Till skillnad från igår. Då jäklar hände grejer.
jo jag klippte mig ju. Blir fortfarande glad när jag tänker på hur glad/förtjust frisören blev när jag gav henne fria tyglar med mitt hår.
Sen var det rep med Fredrik. Alltid lika grymt. sjukt tajt. bra låtar. bra gitarrist. Vad mer behöver man, nu ligger världen för våra fötter!
Sen träffade vi bas-martin och bas-Viktor. Det ledde till att martin bjöd hem oss till sig och Olof att spela ett sällskapsspel som dom gjort. Olof! Det var länge sen vi sågs! men han var sig lik, så härlig. det blev en trevlig kväll i roliga människors lag.
Jo, det är kul att få prata av sig. Det har ju tyvärr blivit en hel del tid på egen hand på sistone. Såpass mycket tid att jag så smått börjat prata med mig själv. Vilket kan vara spännande i och för sig, då får man ju reda på vad man tänker och tycker om saker. Och det är inte fy skam!

Hm, jag känner mig lite som en popidol med min nya frisyr. det kanske skall bli nästa projekt? tss, nja, vi får nog se med det.

Undrar hur man skall göra för att etablera sig inom musikerbranchen. Så att man kan livnära sig på det alltså... Det är ju något jag måste ta reda på. får fundera på det.

Har åter kommit på hur klumpig gotländskan kan kännas. Inte särskilt romantiskt
Naj va diu ä vacka'!

pling

Nu jävlar nu har jag klippt mig! och det kanns sjukt gött.
Jag fick världens trevligaste frisör också. Jag tror aldrig jag haft roligare när jag jag klippt mig än jag hade idag. någonsin. Hon frågade vad jag ville göra med det. Och när jag svarade att hon fick fria händer var lyckan total. Enda kravet var kort. Vi pratade om humor, världen, mitt hår och våra pappor och vi hade så jäkla roligt. jag och frisörskan.
"Det är inte bra att tänka för mycket. det vore ju jobbigt om tankarna tog slut. vad gör man då?"
Man skulle kunna gjort en matta av mitt hår som hon klippte av. det var ganska roligt.



Nej, nu ska jag ut och möta våren! Jäklar ja!
PANG!

Hungerspelen.
Hungerspelen, Fatta eld och Revolt.
Det är fanimej den bästa serie böcker jag läst!
Så sanslöst bra! jag kan inte ens uttrycka det i ord. så bra är det.
och nu har jag läst ut den sista boken. jag känner mig tom och ensam, som om jag sagt hejdå till en vän jag förmodligen inte kommer se igen.

Suzann Collins är författaren och hon skriver sjukt bra. Allt kändes så riktigt och äkta. och jäkligt spännande! Jag var nära att börja sträckläsa böckerna varje gång jag öppnade dom, försumma mat och sömn. men jag behärskade mig. För hur gärna jag än ville ta reda vad som skulle hända sen ville jag inte att böckerna skulle ta slut. För, vad gör jag nu liksom? allt jag väljer att läsa nu kommer ju kännas som antiklimax eller på låtsas.
nje, så tror jag inte det blir, men det känns lite så nu.
fan.

Fin dag idag. våren börjar verkligen arta sig nu!
Jag är nog inte en särskilt bra brevbärare. För ibland (Vissa dagar, typ idag) får jag såna tankeströvare när jag bara tänker på annat och upptäcker världen istället för att fokusera på att dela ut post på ett effektivt sätt.
Idag var det verkligen så, det fanns så mycket att se, så många märkliga och spännande människor, gäss som flyttar tillbaka norrut, träd och växter, världen. plus allt annat som jag funderar över.

det är kul att stanna till i lägenhethusen och spana ut över gatan, speciellt om det är en affärsgata, och upptäcka saker man inte ser på marken. T.ex mannen som står i skuggan i en gränd med en för stor färgglad kostym och ett stort skägg och stirrar misstänksamt på alla som går förbi.
man stöter även på massa spännande folk nere på marknivå. Den uråldriga tanten som verkar gjort det till sitt mål att blockera trottoaren genom att gå mitt ivägen för alla och gå jääätte sakta.
Tonårstjejen med deprimerad sminkning som skriker till soptunnan: "DIN JÄVLA DEKADENTA, IMPOTENTA, OINTELLIGENTA, FÖRBANNADE (mer svordomar och ord jag inte känner till) JÄVLA APLIVSFORM TILL SOPTUNNA! ÖPPNA DIG DÅ!!!"
hon var nog arg och ledsen. men jag tror personligen hon överskattade soptunnan när hon benämnde den som livsform.
skyltar på dörrar som hotar folk som vill lägga reklam i deras brevinkast till livet, eller "ingen reklam idag tack, men kanske imorgon!" "ingen reklam tack! Ha en trevlig dag:)".

Nå, det är kul att upptäcka hur fin och spännande vår värld är, även om det är på bekostnad på jobbet.

ikväll tänkte jag försöka göra egen pasta! Det skall bli spännande att se hur det går! mm.
och imorgon är det tjockisdagen och jag tänker bara på chokladmuffins.
känns fel.

pluTT!

Åh solen. fin den var! Men det tråkiga med städer är att man bara kan gå runt och njuta av solen mitt på dagen, typ. för sen skymmer ju alla hus solen. det är tråkigt. men kvällsljuset kan bli ganska fint istället. fint att sitta inne och se ut på i alla fall.

På Time out sa dom att det var synd att det inte är samma regler i melodifestivalen som i konståkning - man får inte använda sång.
Det tyckte jag var roligt.

Det verkar inte som om jag skall jobba imorgon och det får ju gå under klassifieringen syndbra. synd för att det skulle va kul att jobba lite och för att jag behöver pengarna. och bra för att då kan jag ägna dagen i klarinettens tecken istället. och med en dryg vecka kvar till sökningen till kmh är det nog mer än behövligt. Jag borde ringa till Gisen också och se om jag kan få klarinettlektion innan jag far till stockholm.

men först skall det bli morgon.

Det är söööööndagmorgon och mitt huvud känns så lätt!
Solen skiner och fåglar sjunger i kvartett!

Söndagar är bra. Det är min heliga dag, och det är inte på grund av någon gud. Nej, söndagar tillåter jag mig vara helt ur fas och gör bara det jag vill. t.ex stiger ur sängen vid elva, går och köper mat och gör sedan frukost vid halvtolv-tiden med efterföljande fika. och jisses vilken frukost sen. Den klarar man sig på hela dagen. Dagens söndagsfrukostmusik (härligt långt ord) var Dan och Kjell! Min ärade durspelslärare. riktigt bra musik. och Gotländskt!
Jag har inte sett på vasaloppet, måste jag erkänna. det skulle jag bara göra om jag hade någon att se det med.
Jag har fönstret i köket öppet. det strömmar in frisk, solig luft med antydan till vår. Jo jag tror våren är på väg nu. Det är fortfarande vinter i vinden men där någonstan ligger våren på lur.

Igår var jag på skurup och spelade in lite klarinett till Martha Talk to me's kommande skiva med Anders och Henrik. Det var riktigt kul! Det tog lång tid men det blev bra och så är det ju grymt bra musik! vi åt även varsinn semla, vilket var oerhört bra. semlor är nyckeln till ... saker.

Ojoj, fåglarna tar verkligen i därute nu. helt vilda. och supersjungandes!

Kjell klämmer nu i på en av favvolåtarna: Blå gotland...

mmm, Du liggar pa fat, blå e du framme u blå e du bak. Vilken täur du kom, Tänk så skön däu var.
Du är så lagom i smak, mogen där framme u spänst i din bak. Va du frästar mi. däu är ett undarrak.

//ögon som släuts u läppar me brunt
ta dig en skiva u bara njut, ahh
bara njut,
vilken täur du kom
lilla blå gotland//

mmm, ja visst är det just en sån där blåklädd fyrkanti ost. Du gör mannen stark u ger en kvinna charm.
mmm, vikken produkt, vikken taste u se vikken look! Alla hyllar di: Stånga mejeri!

//ögon som släuts u läppar me brunt
ta dig en skiva u bara njut, ahh
bara njut.
vilken täur du kom
lilla blå gotland//


otroligt charmig låt alltså. helt klockren...
synd att stånga mejeri är nerlagt och osten inte finns längre bara.

Nåja, nu skall jag fortsätt att njuta av den här dagen och ta reda på vad den har i sitt sköte åt mig!
Ha de!

Tjohej!

Det roligaste med citymail är att allt kan ändra sig så fort! Planen var alltså att jag skulle börja jobba klockan 10. Det innebär att jag måste vakna så sent så möjligt och äta en stadig frukost så jag klarar mig hela dagen eftersom det inte blir någon lunch då. därför går jag och lägger mig sent, så att jag inte skall vakna för tidigt. Vad händer? Jo, då ringer dom från jobbet kl sju (ca 6 timmars sömn (kom isäng lite senare än tänkt, spännandebok)) och ber mig börja jobba kl 8. mat skall fixas och man skall vakna till liv och ojoj så det kan gå. Men det gick bättre än väntat. Det är ju trots allt ganska kul när sådant händer. jo.

På kvällen blev det klassisk musik. En konsert med min granne, Gitarristen Rasmus, och en opera sångerska. Dom spelade nere i Limhamn. Riktigt fint.
Ja, dom var så sjukt duktiga! Mycket bra musik och bra musiker. Rasmus får allt att se så enkelt ut på gitarr. Trots att det är svårt. Och sånt beundrar jag! Det är grymt! Konserten fick t.o.m min huvudvärk att försvinna! yeah!

Nu är dock huvudvärken tillbaka igen... Inge vidare alltså. känner mig lite utslagen. och skall börja jobba kl 8 imorrn, yeah jobb, pengar, för pengar är ju, som vi alla vet, den enda sanna lyckan. musik kan slänga sig i väggen i jämförelse. ja så är det. allt är vackrare om man har pengar mhm.
just det...
För övrigt vore det väl underhållande om dom ringde imorgon bitti och sa att jag skall börja kl 10 istället. bara för att påpeka sin oberäknelighet.

Nej, nu skall jag vårda mitt huvud och tvinga tillbaka huvudvärken till lådan där den hör hemma!
och så skall jag fortsätta läsa den där spännande boken.

plank

Jag gick ut för att posta ett brev. eller två tillochmed. Det har varit några trista neråt dagar nu. Men jag hade knåpat ihop ett par brev jag ville skicka. Så jag gick ut för att posta dom.
Så fort jag kom utanför dörren kände jag att något var annorlunda.
ungefär 5 meter från dörren fick jag känslan.
Jag kan nog inte riktigt beskriva känslan. Det var en fin känsla. som ett andetag.
jag stannar till och känner.
känlan blir starkare och övergår i något mer. Ungefär samtidigt hör jag hur många fåglar det är som sjunger.
Massa lyckliga småfåglar, en duva. Jag vänder mig mot trädgården och där står Hon.
Hon bara står där och iakttar mig.
Sedan ler hon ett gåtfullt leende och så är hon borta.
Men jag såg henne.
Våren...

Hon var vacker som hon alltid är. Hon lämnade kvar ett spår av känslan och jag känner mig lite nöjdare med tillvaron. Jag vet att Hon är på väg. Snart så.
Det bästa är att hon valde att visa sig på en dag som är så grå. Vårkänslan försvann ganska snabbt men fåglarna kvittrar och sjunger fortfarande.
Det var länge sen jag längtade så mycket efter Våren som jag gjort de senaste dagarna. Jag vet att det är ingen mening med att önska och hoppas att Våren kommer snart eller tidigare. Hon kommer när hon kommer.
Jag vet inte heller vad jag hoppas att Våren skall komma med. Bättre tider kanske. Inte för att dessa är speciellt dåliga heller förvisso.

Det verkar som om min förmåga att hitta ord är påväg tillbaka. Det gör mig också glad.

Nej slut på dagdrömmandet och tillbaka till arbetet. Jag har en klarinett att komma överens med och en högskola att komma in på.

Tjingeling