Historien om folkmusikfestivalen i Linköping

Jahaja. Hur var nu Linköping då? denna ständiga fråga.
Samlas runt mig, go vänner. lyssna så skall ni få höra!

Det var bra.

mjo det var lite mer också.
Hör här!

Åkte iväg fredagmorgon, Jag, Elsa och Lisa, anlände till stockholm. Träffade Lisas vän Sofia och gick till ett café. sen gick vi skilda vägar. med andra ord - sofia åt sitt håll och vi andra stack hem till Elsas mamma, där vi träffade henne och Elsas vän Lydia. Där åt vi lite mat (kl 14.30 typ) och sen bar det av, i sista laget så klart, mot Linköping!

Först ut i Linköping för vår del var det östblocket! balkanröj i högsta grad! vi såg, lyssnade och dansade! hel festligt!
sen såg och dansade vi lite till studentspelmanslags-VM, lyssnade på nordic & kersti Ståbi, mera Dans till spelmanslagen.
ingen mat. lite till dans. Mitt i allt där nånstans träffade jag Hjördis, pratade lite och hon verkade må bra, sen rusade vi vidare. Träffade Malin, pratade lite, hon mådde bra, sen drog vi åt varsitt håll.
   Helt plötsligt när jag gick omkring där och såg, ensam, så fick jag höra något fantastiskt! det var det ljuva tonerna från en gotländsk polska som nådde mina öron. jag letade reda på källan från denna ljuva musik. Till min glädje fann jag ett gäng med bekanta ansikten som satt och spelade gutalåtar! Det var Fredian, Henrik, killen med sopransaxen, och en kille till på fiol. När dom fick syn på mig utbrast dom: "Nämen se! Här är ju Stipendiaten! Stipendiaten! Häng på vetja!" (stipendiet på katthamra dagarna låg i deras tankar...). Jag hämtade klarinetten och så satt vi och spelade gotlandslåtar ett bra tag! Jäklar vad kul det var, väldigt inspirerad blev jag! mera gutalåtar!
Sen skildes våra vägar åt. lite driva omkring.
Sen bar det av "hemåt" till skolan som jag bodde på. som jag inte gått till förut. Som jag inte visste vart den låg. så spännande... Jag fick låna en karta ev Elsa sen bar det iväg. såklart gick jag fel och var helt vilse efter bara en liten stund... Det hade inte gjort mig något om det inte varit för att jag inte ätit sen vi var i stockholm vid 3 tiden, och för att jag var väldigt inställd på att få lite sömn. och att klockan var 4 på morgonen så att det fanns ju ingen man kunde fråga om vägen... Turen var dock på min sida --Linköping är trotsallt en student stad!-- så dök det upp en cyklist där som berättade hur jag skulle komma rätt! Som för övrigt inte heller trodde på att jag var nykter. jobbigt.
  Tillslut var jag hemma på skolan och halvfem låg jag i min sovsäck och somnade stilla in.
klockan 09.15 på morgonen vaknade jag igen "redo" för en ny dag.

Fortsättning följer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0