Jonas Söderström

När jag idag föertog min resa till Visby för körträning och frisering (som båda gick bra!) blev det av en en händelse mycket dödtid... typiskt stan...
Då jag snabbt tröttnade att titta på stockholmare, det är ju stockholmsveckan, så bestämde jag mig för att gå till Åkesson musik ett slag. När jag var klar där och på väg tillbaka igen, nästan framme vid övergångsstället såg jag en tant som cyklade omkull.
Hon manövrade cykeln lite konstigt; svängde lite konstigt, tittade i sin backspegel hon hade på cykeln (som pekade åt fel håll...), tittade upp på vägen och fick syn på en bil. detta resulterade i att hon bromsade på något knasigt vis och hon ramlade omkull.
I hopp om stora belöningar rikedomar och guld (inte) så gick jag snabbt fram till henne, hjälpte henne upp, plockade upp hennes cykel.
Jag stoppade trafiken och tillsammans traskade vi över vägen.
Jag är fortfarande förundrad över att jag vågade allt detta... (men vittringen av rikedomar kanske hjälpte mig på traven!)
Någon lön för min enorma hjälpsamhet fick jag inte men jag översköljdes av tack och beröm. 
"Det var snällt av dig, gulligt att du kunde hjälp mig. jag manövrade cykeln lite dumt tror jag. Det är inte många som hjälper omkullcyklande tanter nu för tiden. Tack så mycket, du är nästan en hjälte du! Hej då!"
   När hon sedan cyklade iväg stod jag kvar en stund och funderade över händelseutvecklingen. Jag ansåg att jag gjort dagens god gärning och jag tänkte inte göra något mera nyttigt för dagen. Sedan gick jag lugnt vidare -
Stadens beskyddare Jonas Söderström...
En hjälte, minsann.
Up, up and away!