Fioltårar...
Igår kväll företog jag mig ännu en resa in till Visby. Denna gång skulle jag till domkyrkan för att lyssna på när två unga violinister spelade.
Det var Linnea Fredricsson (16 år från Göteborg, Linnea träffade jag på Katthamra dagarna, så vi kände varandra liite, det var hennes pappa som bjöd in mig!) och Riksspelman Maria Wernberg (22 år studerar i Burmingham) som bjöd på ytterst vackra tongångar med blandar ursprung: Bach, Mozart som klassiskt och så gotländskfolkmusik av Groddakarlarna, Svante Pettersson och Svantes Farfar.
Som Gudar spelade dom! Eller gudinnor snarare, se det som något positivt.
Man trodde att fingrarna skulle gå av på dom, jissus vad di spelede...
Allt avslutades med Gotländsk sommarnatt. Så fint var det så huden knottrade sig och man nästan grät av glädje!
Mycket applåder blev det och extranummer bjöds det på. Även om dom var tvugna att plocka fram noter för att klara det nummret så gjorde dom det utmärkt!
När man gick därifrån så gick väldigt lycklig därifrån, och bland de många tankarna smög sig en speciell fram:
Nu skall jag plocka fram fiolen igen, träna träna träna. Gnistan och viljan jag hade när jag började spela fiol har kommit åter! Nu vet jag vad jag strävar efter igen...
Just det, jag träffade Yvonne Winarve där också. Hon skulle skriva ett reportage om det till GT.
Hon var tvungen att gå innan det slöt, så jag skickade efteråt ett sms om det till henne. Hon svarade med att hon skulle skriva med det, och det gjorde hon också! Så det hon skrev om Gotländsk sommarnatt och slutet, det har jag skrivit!
Värsta jornalisten ju!
Här är vad hon skrev:
http://www.helagotland.se/gt/artikel.aspx?articleid=3999471
Nu skall jag gå och träna fiol!
gniiik
Det var Linnea Fredricsson (16 år från Göteborg, Linnea träffade jag på Katthamra dagarna, så vi kände varandra liite, det var hennes pappa som bjöd in mig!) och Riksspelman Maria Wernberg (22 år studerar i Burmingham) som bjöd på ytterst vackra tongångar med blandar ursprung: Bach, Mozart som klassiskt och så gotländskfolkmusik av Groddakarlarna, Svante Pettersson och Svantes Farfar.
Som Gudar spelade dom! Eller gudinnor snarare, se det som något positivt.
Man trodde att fingrarna skulle gå av på dom, jissus vad di spelede...
Allt avslutades med Gotländsk sommarnatt. Så fint var det så huden knottrade sig och man nästan grät av glädje!
Mycket applåder blev det och extranummer bjöds det på. Även om dom var tvugna att plocka fram noter för att klara det nummret så gjorde dom det utmärkt!
När man gick därifrån så gick väldigt lycklig därifrån, och bland de många tankarna smög sig en speciell fram:
Nu skall jag plocka fram fiolen igen, träna träna träna. Gnistan och viljan jag hade när jag började spela fiol har kommit åter! Nu vet jag vad jag strävar efter igen...
Just det, jag träffade Yvonne Winarve där också. Hon skulle skriva ett reportage om det till GT.
Hon var tvungen att gå innan det slöt, så jag skickade efteråt ett sms om det till henne. Hon svarade med att hon skulle skriva med det, och det gjorde hon också! Så det hon skrev om Gotländsk sommarnatt och slutet, det har jag skrivit!
Värsta jornalisten ju!
Här är vad hon skrev:
http://www.helagotland.se/gt/artikel.aspx?articleid=3999471
Nu skall jag gå och träna fiol!
gniiik
Kommentarer
Trackback
