Jonas Söderström

Han står stilla...
Sakta höjer han sitt vapen i beredskap.
Vapnet är fläckat av blod från redan slagna fiender.
Han har utkäpat många strider och alltid gått segrande ur med sitt blodiga vapen. Den en gång lätt blanka ytan har sedan länge mattats ut och det ideliga användandet av det har tagit ut sin rätt.
Men än fyller det sin funktion.
Han står stilla...
Än får han inte bli sedd. Hans fiende måste slå sig till ro och bli självsäker innan han snabbt slår till och släcker dess liv för gott.
En till av dem dyker upp. En till fiende...
Den slår sig ner alldeles nära. Kan han få två på samma gång kan hända?
De går närmare varandra... Ögon blicket han väntat på så länge är kommet.
Utan att tveka slår han till!
Hårt och skoningslöst. Här visas ingen nåd!
Trots att de lämnar stora blodfläckar efter sig och tydliga tecken på total död slår han igen och igen! Allt för att vara på säkra sidan.
Jonas Söderström, Flugdräparen, har dödat ytterligare två flugor i en smäll!

Trots detta tar dessa förbannade, gudsförgätna varelser aldrig slut! Hur många man än dödar så finns där alltid minst två till!
En stor del av min sysselsättning idag har varit att slå ihjäl flugor med min allt bubbligare och blodigare flugsmälla...
   Man slår, man svär, pratar med dom och försöker få dem att sätta sig på ett bra ställe där man lätt kan döda dom.
Många gånger har man slått dom. Sett att dom på något mirakulöst sett överlevt, och börjar långsamt sprattla eller krypa iväg.
Då slår man dem om och om igen till de knappt är mer än en blodfläck samtidigt som man nästan skriker:
   "Varför dör du inte?! Varför dör du inte?! VA?! Jag skall minsann visa dig att inte dö!!"
Sen vet dom att man bör dö.
Förbaskade flugor...
Splatt splatt
JS