Jonas Söderström

Jaha, det sista ordentliga man gjorde på ön var alltså att packa väskan och gå på fest!
Jäkla massa krångel det där med packning... Vad skall man ha med? hur mycket skall man ha med? Vad kan man undvara? vilket skall man ta upp nu och vilket skall pappa ta med upp när han åker? varför jamar katten? är det fullmåne fastän månen inte syns? etc.
allvarliga saker man måste ta ställning till...
På kvällen var det återträffs fest med alla som spelade och hjälpte till på närsakar med Teidn star still de är mänsku sum gar.
Ooh, det var så härligt att träffa allt folk igen. alla var så glada och vi pratade och hade skoj. God mat fick man också.
Sen kom slutet (jag skulle hem och packa det sista!) jag var inte den förste som åkte men jag var långt från sist! Massa hejdå, och vi ses väl igen. Lycka till och allt det där.
Sen körde jag hem packade det sista och upplevde min sista gotländska sommarnatt på, vem vet hur länge.

Dagen som gått har varit resande. Jag bestämde att jag tagit med mig för mycket saker...
Tåget alltså... usch!
Båten gungade för mycket för min smak, men jag klarade mig.
I Stockholm bestämde jag mig än en gång för (som traditionen sig bör) att jag inte tycker om stockholm. för mycket folk, för mycket stress, etc...
Sen var det tåget till bollnäs. --förlåt till alla som jag sade till att vi "ses på nätet". uppkopplingen på tåget sög och jag fick det inte att fungera. That sucks.

I bollnäs fick jag mitt rum på skolan. Sen började jakten på föda.
Det visade sig vara en svår jakt eftersom Bollnäs uppenbarligen är helt dött på en söndag kl 18.00.
Till slut hittade jag ICA kvantum --som har öppet till 22-- och införskaffade min föda. sen skulle jag hem igen. Det spöregnade. lycka...
När jag tillslut funnit vila på mitt rum, ätit lite mat och börjat packa upp, knackade det på dörren och rätt som det var, innan jag riktigt fattat hur det gick till, var jag i ett annat hus, i ett kök med massa andra av eleverna på skolan. Vi hälsade och jag försökte tappert komma ihåg så många namn som möjligt.
Vi får se imorrn hur det gick med det...
Men man blir trött till slut, oundvikligen. Så jag stack tillbaka till mitt lilla näste, packade upp resten och nu tänker jag gå och lägga mig!

Stilla faller sommarskymmning kring en gammal, gammal gård,
som från dagens slit och oro somnar in i nattens vård.
Mödans barn ha funnit vila efter dagens långa id och kring gården sänkes sommarnattens frid.
Men ur tysnaden och dunklet hör jag gångna släktens steg
skynda över stigens stenar bort mot äng och åkerteg.
Medans gårdens goda väsen vakta arv och minnesskatt,
vävas drömmarna i stilla sommarnatt.

God natt...